Jag läste precis en artikel på expressen som fick mig att reflektera över min egna bostadssituation efter separationen från mr X. Artikeln handlar om en arbetslös kille som inte lyckats få någon ny bostad efter sin seperation: "Peter är varken missbrukare eller psykiskt sjuk. I stället förklarar han sin situation med en smärtsam separation från dotterns mamma. På den tiden hade han eget företag inom telemarketing."
Det är lätt att hamna utanför... Jag lyckades få mitt första förstahandskontrakt som 20-åring. Visserligen var det i en förort som inte räknas som en av de säkraste i Göteborg, men jag var överlycklig. Kommer ihåg dagen jag hämtat upp nycklarna. Köpte med mig ett paket mariekex som jag satte mig på golvet i mitt kök och åt efter att jag hade stått och hoppat upp och ner i hallen av lycka över att ha en egen lägenhet.
Tiden gick och jag lyckades byta till mig en ny lägenhet i en annan förort där kännde mig något tryggare i. När jag var 23 träffade jag mr X. Ett år senare tyckte han att det var dags att vi flyttade ihop. Han bodde själv i ett studentkollektiv som han inte stod ut i längre. Jag var lite tveksam först, men när vi tillsist, efter ett halvårs letande, av lyckliga sammanträffanden lyckades få ett förstahandskontrakt relativt centralt i stan, en toppenfin tvåa med balkong, högt upp utan insyn, var det för bra att tacka nej. Fem och ett halvt år senare mådde jag så dåligt att jag var tvungen att göra slut. Lämnade honom, lägenheten och alla möbler vi köpte tillsammans. Visst har det varit värt det, men svårt att efter 10 år av tryggheten med förstahandskontrat för första gången i sitt liv stå utan. Jag har från dagen jag bestämnde mig att göra slut fram tills idag sökt över 300 lägenheter på boplatsgbg.se. Jag har fast arbete och helt ok inkomst. Har faktiskt fått ett erbjudande, men bara ett. Erbjudandet var tn 2:a med kallhyra på 8500:-!!! Alltså kostnad för värme och vatten tillkommer!!!
Jag är glad att jag köpte mig en liten billig bostadsrätt jag igentligen inte ville bo i. Som jag skrev i förra inlägget gjorde jag en vinst. En vinst stor nog för att jag bör kunna skaffa mig en ny bostadsrätt som jag förhoppningsvis kommer kunna trivas i.
På lördag har mr X kräftskiva för vårt gemensamma gäng i lägenheten där han nu bor ihop med sin nya tjej. Jag är inte såklart inte bjuden men nästan alla jag känner är där... kan inte säga annat än att det svider... tanken på att de sitter i soffan vi köpte, i vardagsrummet jag målat om tak och väggar i med lamporna som jag köpt och desperat försökt hitta nya liknande nu eftråt men inte lyckats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar