DU - som ersatte mig

Hoppas du trivs i min lägenhet. Du som bodde i en ocentral andrahandsetta måste veta hur svårt det är att få ett förstahandskontrakt så centralt i stan! Hoppas du uppskattar mitt tjat på hyresvärden för att jag och mrX, din mr Good Enough, och jag skulle få den.

Hoppas du gillar soffan vi valde ut på Mio innan första julen som vi firade i lägenheten. Den var dyr! Jag fick betala 1000:- i mån i 8 månader till mrX som la ut pengarna för den. Hoppas du sitter skönt i den på kvällarna. Hur gör ni med pengar? Du som är arbetslös? Får du låna pengar av honom för att kunna betala din del av hyran medans han shoppar smart phones?

Hoppas du gillar tv bänken jag hittade på Chilli. Letade länge efter den och den var tung att bära upp alla sju trappor. Hoppas att du gillar lamporna vi köpte i Ullared också. Ja för du uppskattar väl allt jag gjort?

Själv fick jag flytta ut i en ocentral etta utan möbler och utan lampor och börja om från början.

Ligger du med honom för att få tillgång till det jag lämnade efter mig? Är det värt det? Hoppas han blivit bättre... men jag stog också ut alldeles alldeles för länge. Hade det för bra där i min mysiga lägenhet.

Går du till min gamla tandläkare nere på torget tro? Behöver du också en bettskena för du ligger och biter ihop tänderna när han snarkar brevid? Ha! Jag behöver inte min längre för det har gått över!

Jag har köpt en bostadsrätt i samma område som ni bor i nu. Hur känner du inför att du kommer stöta ihop med mig nere i mataffären? Jag ser fram emot det!

Mvh,
ex-samnbon

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Snart har filmen premiär! Läste Elisabeth Gilberts bok "Eat, Pray, Love" lite innan jag gjorde slut med mrX. Den börjar med att Elisabeth, som är i 30-års åldern, ligger och gråter mitt i natten på badrumsgolvet i förortsvillan. Hon lever ett liv hon inte vill göra och bestämmer sig för att bryta sig fri från det. I boken följer man sedan hennes liv första året efter skiljsmässan.

Om någon som läser min blogg funderar på att separera så läs boken nu! Den är en bra inspirationskälla! Filmen med Julia Roberts i huvudrollen tror jag inte alls på. Julia är 44! Varför ska hon spela 30-åring? Jag kommer nog inte kunna identifiera mig med Julia som jag gjorde med Elisabeth när jag läste boken.

Efter att ha läst boken, separerat från min sambo och gått igenom många av sakerna som Elisabeth skrev om (som ex-sambos giriga krav på bouppdelning, å bättre, äta bättre, ett halvdant förhållande med nå'n typ yoga-snubbe etc) började faktiskt lugnet som singel.

Elisabeth träffade en någon i slutet av boken (ursäkta om jag pajjar spänningen för någon, men finns en uppföljare som heter "Commited" jag också tycker ni ska läsa). Jag har varit singel över ett år nu. Det är faktiskt inte så spännande längre. Visst trivs jag, men börjar längta efter att träffa någon nu. Hur gör man?

Idag blev jag kär!

Den var helt perfekt! Jag och en singeltjejkompis var på lägenhetsvisning idag. Vi är överens om att det är lätt att bli hopplöst förälskad i lägenheter. Så funkar det inte med män. Vi är båda singlar och ingen av oss har blivit kära på länge även om vi båda har många killkompisar. Kan det vara för att killarna inte har blivit stylade som lägenheterna?

Kanske något som dejtingsiterna borde erbjuda? En tilläggstjänst där ett proffs skriver profiltexterna, en heltidsanställd specialiserad att ta fotograf som tar bilder som är gjorda för att sälja efter att styling konsulten gjort sitt... Kanske borde alla ofrivilliga singlar få en styling konsult för vi är ytliga!

Sedan vet jag inte vad i dejtingvärlden som skulle motsvara Eric Olssons lockpriser?

Att separerar från sin ex-partner och sitt hem

Jag läste precis en artikel på expressen som fick mig att reflektera över min egna bostadssituation efter separationen från mr X. Artikeln handlar om en arbetslös kille som inte lyckats få någon ny bostad efter sin seperation: "Peter är varken missbrukare eller psykiskt sjuk. I stället förklarar han sin situation med en smärtsam separation från dotterns mamma. På den tiden hade han eget företag inom telemarketing."

Det är lätt att hamna utanför... Jag lyckades få mitt första förstahandskontrakt som 20-åring. Visserligen var det i en förort som inte räknas som en av de säkraste i Göteborg, men jag var överlycklig. Kommer ihåg dagen jag hämtat upp nycklarna. Köpte med mig ett paket mariekex som jag satte mig på golvet i mitt kök och åt efter att jag hade stått och hoppat upp och ner i hallen av lycka över att ha en egen lägenhet.

Tiden gick och jag lyckades byta till mig en ny lägenhet i en annan förort där kännde mig något tryggare i. När jag var 23 träffade jag mr X. Ett år senare tyckte han att det var dags att vi flyttade ihop. Han bodde själv i ett studentkollektiv som han inte stod ut i längre. Jag var lite tveksam först, men när vi tillsist, efter ett halvårs letande, av lyckliga sammanträffanden lyckades få ett förstahandskontrakt relativt centralt i stan, en toppenfin tvåa med balkong, högt upp utan insyn, var det för bra att tacka nej. Fem och ett halvt år senare mådde jag så dåligt att jag var tvungen att göra slut. Lämnade honom, lägenheten och alla möbler vi köpte tillsammans. Visst har det varit värt det, men svårt att efter 10 år av tryggheten med förstahandskontrat för första gången i sitt liv stå utan. Jag har från dagen jag bestämnde mig att göra slut fram tills idag sökt över 300 lägenheter på boplatsgbg.se. Jag har fast arbete och helt ok inkomst. Har faktiskt fått ett erbjudande, men bara ett. Erbjudandet var tn 2:a med kallhyra på 8500:-!!! Alltså kostnad för värme och vatten tillkommer!!!

Jag är glad att jag köpte mig en liten billig bostadsrätt jag igentligen inte ville bo i. Som jag skrev i förra inlägget gjorde jag en vinst. En vinst stor nog för att jag bör kunna skaffa mig en ny bostadsrätt som jag förhoppningsvis kommer kunna trivas i.

På lördag har mr X kräftskiva för vårt gemensamma gäng i lägenheten där han nu bor ihop med sin nya tjej. Jag är inte såklart inte bjuden men nästan alla jag känner är där... kan inte säga annat än att det svider... tanken på att de sitter i soffan vi köpte, i vardagsrummet jag målat om tak och väggar i med lamporna som jag köpt och desperat försökt hitta nya liknande nu eftråt men inte lyckats.

Vad ska jag göra nu?

Lite drygt ett år efter att jag separerade från Mr X sitter jag nu åter på golvet i samma 1:a jag panikköpte. Lägenheten är såld och möblerna magasinerade. Vart jag ska ta vägen vet jag inte riktigt. För att bara ha bott i lägenheten drygt ett år gjorde jag en bra vinst. Ska bli skönt att bli av med den, för jag trivdes aldrig här. Nu ska jag bo i andra hand ett tag.

Kanse köper jag en ny bostadsrätt snart... fast helst av allt vill jag vara fri.

Det är inte en bostadsrätt och att amortera av lån jag drömmer om. Jag skulle vilja säga upp mig från jobbet och starta något eget. Tyvärr står det still med idéer. Jag hade också kunnat ta vinsten jag gjorde och flytta till något billigt land och bo där i vinter, fast jag trivs i Göteborg. När jag var yngre ville jag bort, men nu har jag blivit bekväm här. Även om jag faktiskt känner mig säkrare och gladare av att promenera på gatorna i både Singapore och New York så är Göteborg hemma. Fast inte denna lilla ettan...