Äntligen som förr igen!

I torsdags mailade en killkompis ut och hörde vilka som var sugna på After work på fredagen. Det slutade med att det blev jag, MrX, killkompis1 och killkompis2 som gick. Egentligen skulle MrX's nya sambo Ersättaren följt med också men hon hoppade av i sista stund. Jag blev lite besviken, hade sett fram emot att se vem hon är. Jag vill veta vad han ser i henne och försöka förstå vad hon ser i honom.

Det var första gången sedan MrX och Ersättaren träffades som jag varit bjuden på samma gång som honom tillsammans med våra gemensamma vänner. MrX känndes lite stel, men det är nog faktiskt bara så han är som person. Han hade på sig en tajt tshirt som visade mycket av hans bleka armar. Jag kännde start oattraktion gentemot honom, som två magneter vars minuspoler möts. Armarna var lite mer deffade än sist jag såg dem. Jag undrar om han hade tänkt på det när han valde kläder, att det var något han ville visa upp.

Vi fyra hade i vilket fall som helst en lång och helt underbart trevlig kväll. Jag har saknat dessa kvällar det senaste året. Vi drack öl, pratade och skämtade precis som om det bara var en vecka sedan vi fyra gjorde det senast. Mot slutet av kvällen började killkompis2 planera för att vi alla skulle åka på någon form av skidresa tillsammans i vinter. Det kommer inte hända men det kändes så bra att han ville ha med mig. Jag fick känslan av att killkompis1 och killkompis2 tyckte det var lika skönt som jag tyckte att jag och mrX kunde umgås med dem på samma gång igen. Jag hoppas det! Jag hoppas det här var slutet på att inte våga bjuda båda oss när de har fester och middagar.

I slutändan är jag glad att inte Ersättaren kom. Det hade inte blivit den härliga känslan av att allt var som förr om hon hade varit med. Jag hade inte varit lika avslappnad utan hade fått anstränga mig för att vara trevlig och lära känna henne.

DU - som ersatte mig

Hoppas du trivs i min lägenhet. Du som bodde i en ocentral andrahandsetta måste veta hur svårt det är att få ett förstahandskontrakt så centralt i stan! Hoppas du uppskattar mitt tjat på hyresvärden för att jag och mrX, din mr Good Enough, och jag skulle få den.

Hoppas du gillar soffan vi valde ut på Mio innan första julen som vi firade i lägenheten. Den var dyr! Jag fick betala 1000:- i mån i 8 månader till mrX som la ut pengarna för den. Hoppas du sitter skönt i den på kvällarna. Hur gör ni med pengar? Du som är arbetslös? Får du låna pengar av honom för att kunna betala din del av hyran medans han shoppar smart phones?

Hoppas du gillar tv bänken jag hittade på Chilli. Letade länge efter den och den var tung att bära upp alla sju trappor. Hoppas att du gillar lamporna vi köpte i Ullared också. Ja för du uppskattar väl allt jag gjort?

Själv fick jag flytta ut i en ocentral etta utan möbler och utan lampor och börja om från början.

Ligger du med honom för att få tillgång till det jag lämnade efter mig? Är det värt det? Hoppas han blivit bättre... men jag stog också ut alldeles alldeles för länge. Hade det för bra där i min mysiga lägenhet.

Går du till min gamla tandläkare nere på torget tro? Behöver du också en bettskena för du ligger och biter ihop tänderna när han snarkar brevid? Ha! Jag behöver inte min längre för det har gått över!

Jag har köpt en bostadsrätt i samma område som ni bor i nu. Hur känner du inför att du kommer stöta ihop med mig nere i mataffären? Jag ser fram emot det!

Mvh,
ex-samnbon

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Snart har filmen premiär! Läste Elisabeth Gilberts bok "Eat, Pray, Love" lite innan jag gjorde slut med mrX. Den börjar med att Elisabeth, som är i 30-års åldern, ligger och gråter mitt i natten på badrumsgolvet i förortsvillan. Hon lever ett liv hon inte vill göra och bestämmer sig för att bryta sig fri från det. I boken följer man sedan hennes liv första året efter skiljsmässan.

Om någon som läser min blogg funderar på att separera så läs boken nu! Den är en bra inspirationskälla! Filmen med Julia Roberts i huvudrollen tror jag inte alls på. Julia är 44! Varför ska hon spela 30-åring? Jag kommer nog inte kunna identifiera mig med Julia som jag gjorde med Elisabeth när jag läste boken.

Efter att ha läst boken, separerat från min sambo och gått igenom många av sakerna som Elisabeth skrev om (som ex-sambos giriga krav på bouppdelning, å bättre, äta bättre, ett halvdant förhållande med nå'n typ yoga-snubbe etc) började faktiskt lugnet som singel.

Elisabeth träffade en någon i slutet av boken (ursäkta om jag pajjar spänningen för någon, men finns en uppföljare som heter "Commited" jag också tycker ni ska läsa). Jag har varit singel över ett år nu. Det är faktiskt inte så spännande längre. Visst trivs jag, men börjar längta efter att träffa någon nu. Hur gör man?

Idag blev jag kär!

Den var helt perfekt! Jag och en singeltjejkompis var på lägenhetsvisning idag. Vi är överens om att det är lätt att bli hopplöst förälskad i lägenheter. Så funkar det inte med män. Vi är båda singlar och ingen av oss har blivit kära på länge även om vi båda har många killkompisar. Kan det vara för att killarna inte har blivit stylade som lägenheterna?

Kanske något som dejtingsiterna borde erbjuda? En tilläggstjänst där ett proffs skriver profiltexterna, en heltidsanställd specialiserad att ta fotograf som tar bilder som är gjorda för att sälja efter att styling konsulten gjort sitt... Kanske borde alla ofrivilliga singlar få en styling konsult för vi är ytliga!

Sedan vet jag inte vad i dejtingvärlden som skulle motsvara Eric Olssons lockpriser?

Att separerar från sin ex-partner och sitt hem

Jag läste precis en artikel på expressen som fick mig att reflektera över min egna bostadssituation efter separationen från mr X. Artikeln handlar om en arbetslös kille som inte lyckats få någon ny bostad efter sin seperation: "Peter är varken missbrukare eller psykiskt sjuk. I stället förklarar han sin situation med en smärtsam separation från dotterns mamma. På den tiden hade han eget företag inom telemarketing."

Det är lätt att hamna utanför... Jag lyckades få mitt första förstahandskontrakt som 20-åring. Visserligen var det i en förort som inte räknas som en av de säkraste i Göteborg, men jag var överlycklig. Kommer ihåg dagen jag hämtat upp nycklarna. Köpte med mig ett paket mariekex som jag satte mig på golvet i mitt kök och åt efter att jag hade stått och hoppat upp och ner i hallen av lycka över att ha en egen lägenhet.

Tiden gick och jag lyckades byta till mig en ny lägenhet i en annan förort där kännde mig något tryggare i. När jag var 23 träffade jag mr X. Ett år senare tyckte han att det var dags att vi flyttade ihop. Han bodde själv i ett studentkollektiv som han inte stod ut i längre. Jag var lite tveksam först, men när vi tillsist, efter ett halvårs letande, av lyckliga sammanträffanden lyckades få ett förstahandskontrakt relativt centralt i stan, en toppenfin tvåa med balkong, högt upp utan insyn, var det för bra att tacka nej. Fem och ett halvt år senare mådde jag så dåligt att jag var tvungen att göra slut. Lämnade honom, lägenheten och alla möbler vi köpte tillsammans. Visst har det varit värt det, men svårt att efter 10 år av tryggheten med förstahandskontrat för första gången i sitt liv stå utan. Jag har från dagen jag bestämnde mig att göra slut fram tills idag sökt över 300 lägenheter på boplatsgbg.se. Jag har fast arbete och helt ok inkomst. Har faktiskt fått ett erbjudande, men bara ett. Erbjudandet var tn 2:a med kallhyra på 8500:-!!! Alltså kostnad för värme och vatten tillkommer!!!

Jag är glad att jag köpte mig en liten billig bostadsrätt jag igentligen inte ville bo i. Som jag skrev i förra inlägget gjorde jag en vinst. En vinst stor nog för att jag bör kunna skaffa mig en ny bostadsrätt som jag förhoppningsvis kommer kunna trivas i.

På lördag har mr X kräftskiva för vårt gemensamma gäng i lägenheten där han nu bor ihop med sin nya tjej. Jag är inte såklart inte bjuden men nästan alla jag känner är där... kan inte säga annat än att det svider... tanken på att de sitter i soffan vi köpte, i vardagsrummet jag målat om tak och väggar i med lamporna som jag köpt och desperat försökt hitta nya liknande nu eftråt men inte lyckats.

Vad ska jag göra nu?

Lite drygt ett år efter att jag separerade från Mr X sitter jag nu åter på golvet i samma 1:a jag panikköpte. Lägenheten är såld och möblerna magasinerade. Vart jag ska ta vägen vet jag inte riktigt. För att bara ha bott i lägenheten drygt ett år gjorde jag en bra vinst. Ska bli skönt att bli av med den, för jag trivdes aldrig här. Nu ska jag bo i andra hand ett tag.

Kanse köper jag en ny bostadsrätt snart... fast helst av allt vill jag vara fri.

Det är inte en bostadsrätt och att amortera av lån jag drömmer om. Jag skulle vilja säga upp mig från jobbet och starta något eget. Tyvärr står det still med idéer. Jag hade också kunnat ta vinsten jag gjorde och flytta till något billigt land och bo där i vinter, fast jag trivs i Göteborg. När jag var yngre ville jag bort, men nu har jag blivit bekväm här. Även om jag faktiskt känner mig säkrare och gladare av att promenera på gatorna i både Singapore och New York så är Göteborg hemma. Fast inte denna lilla ettan...

Ungkarlsdieten

Har ett tips på den enda maten man behöver som singel. Avokado med grillkrydda! Smakar hur bra som helst, knappt någon disk och tar ca 10 sekunder att tillreda. Kan det bli bättre?

Sista sommaren

Förra sommaren var vi flera singlar i min bekantskapskrets. I år har de flesta som var singlar förra sommaren träffat någon. Bland de som redan hade ett förhållande så börjar det komma förlovningsringar och bäbisar.

Vi är inte "20-something" längre. Jag har nyss fyllt 31. Vi umgås inte längre på samma sätt, folk som tidigare det självklara sättet att umgås med, var över en öl på krogen, träffar jag nu hemma och lagar mat tilsammans med.

Kanske blir sommaren 2010 den sista sommaren jag fortfarande har andra barnfria kompisar. Jag borde verkligen utnyttja denna sommaren. Jag tror det kommer bli en toppensommar med massor av sol och öl på uteserveringar! Jag hoppas i alla fall det...

För att citera en kanadensisk rumskompis jag hade på en resa när vi pratade om att kompisarna började skaffa barn: "The party is over man".

317 dagar

Idag är 317 dagar sedan jag gjorde slut med mr X. Idag ändrade han sin facebook status till "in a relationship". Vet inte varför men det gjorde mig ledsen och nedstämnd. Jag saknar honom faktiskt, specielt nu när det är vår saknar jag att ha någon att vara ute och promenera i vårsolen med. Jag saknar våra picknickar och frukostar uppe på "vårt" berg. Nu är det väl förståss deras berg... inte mitt... :(

Jag saknar att att vaxa, måla och sjösätta vår båt. Jag saknar att ha någon att luta mig mot i soffan. Jag saknar att ha någon att prommenera på klipporna en stormig dag med (vem fan ger sig ut på klippor ensam?)

Samtidigt vet jag att det hade aldrig funkat att fortsätta för oss. Jag mådde skit i det förhållandet. Det var värt att kasta in handuken och springa och lämna kvar båt, bil, mina möbler och lägenheten efter mig. Jag börjar komma på fötter igen. Kanske kommer jag ha allt det där igen tillsammans med någon annan en dag.

Min fula ankunge

C är en killkompis jag lärde känna på universitetet. Han var 19 år, yngst i klassen och den mest tillbakadragna och blyge person jag någonsin träffat. Han tilltalade aldrig någon, i korridoren gick han med dålig hållning och tittade genom glasögonen ner i marken, på föreläsningarna satte han sig alltid längst bak längst ute i ett hörn och på festerna drack han inget (han hade aldrig druckit alkohol tidigare). En lunch halvvägs in i terminen kommer han plötsligt fram och säger "Hej, läget?" till mig. Kommer ihåg ögonblicket så väl, killen som aldrig pratade tilltalade mig!

De 7.5 åren som gått sedan dess har han förändrats, blygheten är borta, han har tränat på gym, glasögonen är utbytta mot kontaktlinser, han har lärt mig och många av våra gemensamma vänner att uppskatta fina öl till skillnad från blaskig 33-kronors lager.

Det senaste har jag börjat fundera på om vår relation har tagit en ny vändning, han har börjat bli väldigt gullig mot mig, ge mig komplimanger och prata om massa saker som vi ska göra ihop. I fredags var vi ute, han jag och fem andra före detta klasskompisar. Eftersom jag var enda tjejen och alla de andra var singelkillar kände jag mig lite obekväm att följa med vidare efter de första ölen på en bar. C övertalade mig att hänga med ändå och medan de andra killarna gjorde sitt bästa med att få ragg så satt C och pratade med mig hela kvällen. När det var dags att gå hem följde han mig till bussen, trots att jag insisterade att han inte behövde och trots det var åt fel håll för honom. Han väntade tills den kom och gav mig en varm och lite för lång kram.

Jag vill ha kvar min vän, hoppas inte han har blivit intresserad av mig som något mer än vän... Hade det bara funnits lite attraktion från min sida hade han kunnat vara mannen i mitt liv (även om jag visserligen inte tror det finns en sådan). Det är väl bara att köra på och hoppas jag övertolkade signalerna. Han är en grymt fin killkompis och det kommer fortsätta så!

Han skulle bara tvätta... uppföljning

En liten uppföljning på mitt förra lite paranoida inlägg om killen som ljög för mig om tvätttid när han träffa andra.

Mitt i mitt förvirrade tillstånd skapade jag en fejkprofil på en av dejtingsiterna han besöker. Skrev inte så mycket på profilen, men på något vis lyckades jag med det jag ville. Han skrev till mig! "Hejsan! Trevlig profil du har...". Samtidigt som jag loggade in och detta ringde han och undrade om jag ville ses. Det var söndag, han hade inte hört av sig alls veckan som hade gått sedan tvättstugeincidenten, på fredagen hade han skickat ett sms att han skulle resa bort och hälsa på sin pappa över helgen. Meddelandet var skickat på lördagen...

Inga tecken på dåligt samvete alls! Nu ville han ses. Det enda jag kom på att säga var att det inte känndes rätt längre.

Han skulle bara tvätta...

Jag har träffat en och samma man ett tag nu. Jag var aldrig särskilt attraherad av honom utseendemässigt men började ändå tycka att han var intressant som person. Vi hade kul ihop helt enkelt.

När jag tidigare i veckan frågade om vi skulle träffas igårkväll sa han att han inte kunde pga tvättid. De andra dagarna i veckan var jag upptagen, så det blev inget med det. Fast nu var det visst så att han inte skulle tvätta. Han träffade en annan!

Hah! Anledningen till att jag var misstänksam och följde upp hans "tvätttid" var att jag lånat hans dator och "råkade" då också kolla hans browserhistorik. Japp han är regelbundet inne på både porr- och dejtingsajter. Anledningen till att jag kollade browserhistoriken var att jag tyckte han betedde sig skumt.

När vi pratade idag hade jag samlat ihop mig och frågade hur det hade gått med tvätten. Han blev osäker och svarade undvikande. Jag låtsades som ingenting och pratade om sånt vi brukar prata om, han var ganska frånvarande. Tänker fortsätta lite till och se hur länge han står ut. Hur kommer han att hantera detta?

Det är skönt att jag inte hade några känslor för honom, känner mig inte sårad, men jag är ändå jäkligt förbannad på att han ljuger. Han har gett vissa signaler på att vara en slemmboll, men hans charm och intellekt har ändå hållit mitt intresse att träffa honom uppe.

Banta och du kommer hitta drömprinsen! del 2

Var på en blind date med en kille. Vi hade lagt till varandra på msn och chattat lite innan vi träffades. Det märktes att hans största rädsla var att få en överviktig blind date. Han hade frågat om jag var över eller under medel i vikt. Ärligt talat vet jag inte vad som är medelvikt, men jag är säker på att jag inte är under medel (jag är inte överviktig enligt BMI skalan, men jag ligger på övre halvan av normalviktsskalan). Jag svarade i alla fall att jag kanske låg över medel. Killen tolkade naturligtvis detta som att jag var fet! Han började dra en lång harrang att det är något som är fel om man är överviktig, att människor som mår bra äter inte för mycket etc.

Här borde jag väl tappat intresset för killen, som helt klart var extremt ytlig och trångsynt! Men var ändå lockad av att gå dit och bevisa att han hade fel. Han hade gillat att chatta med mig och var fortfarande intresserad av att träffas, men betonade att han inte ville att jag skulle se det som en dejt.

Vi träffades på en fika, hade nästan inget att prata om. Han ifrågasatte i alla fall varför jag hade sagt att jag var överviktig! Vilket jag har dubbelkollat i msn loggarna att jag aldrig sa. Han har visat intresse av att fortsätta ses efter detta. Han hade kunnat vara intressant, men denna trångsynthet!

För att vara ytlig själv, hur såg då han ut? Tja på en skala 1-10 får han en 4.5:a. han var lång och smal, inte världens bästa hållning, lite smånördig. Hade han haft bättre hållning så hade han någ åkt upp till 6.5. Han verkade ha ett väldigt stort ego dessuton, vilket hade dragit ner honom i längden. Men eftersom vi är i den ytligaste av ytliga delarna av singelvärlden nu så är det tydligen bara ytan som räknas!

Lördagskväll fem i tre

Var ute och festade förra helgen. När klockan började närma sig tre tiden började killarna inne på klubben började slita och dra i alla tjejer som fanns, både deras andrahands och tredjehandsval och för all del den fulaste tjejen de kunde få syn på, bara för att få något. Jag stirrade ner i marken och gjorde allt för att undvika att få kontakt med någon av dem. Plötsligt kände jag en hand på min axel och tittade irriterad upp när killen, vars hand var på min axel, började prata med mig. Blev förvånad att se att det var den sötaste och den killen som verkade trevligast av alla jag sett den kvällen som tog kontakt med mig.

Det tog flera sekunder innan jag förstog vem det var. Det var min ex-sambo! Killen jag varit med hela mitt vuxna liv och jag kännde inte igen honom! Så konstigt, han var klart i en annan klass än de andra killarna, både utseende mässigt och att han faktiskt verkade trevlig. Ändå mådde jag så dåligt den sista tiden vi bodde ihop.

Kanske var det alkoholen, kanske var det att jag såg något bekannt och tryggt i honom som gjorde att jag kännde en dragning till honom just där och då. Det kommer bli svårt att träffa någon ny som är bättre än så för mig. Tur att jag trivs med mig själv som sällskap!

Alla singlars dag

Det måste vara idag, och alla andra dagar som inte är alla hjärtans eller?

Tjejkvällar

Nu har jag ochtjejkompisarna planerat in en tjejkväll hemma hos mig. När jag var sambo var tjejkvällar en helt fantastiskt udanflykt. Det var så skönt att ha något kul att se fram emot och ha en enkel ursäkt att för en gångs skull inte behöva göra det tillsammans med honom. Nu som singel känner jag inget större behov av att göra saker med endast tjejerna, men mina tvåsamhets-kompisar har varit på mig ett tag, så för deras skull!

För mig är det tjejkväll varje kväll. Även om det för det mesta bara är en tjej som är inbjuden!

Banta och du kommer hitta drömprinsen!

Kunde inte låta bli att reflektera över reklamen som dyker upp på min blogg. Jag tycker den är imponerande relevant till det jag skrivet om, fast det är mest länkar till dejtingsidor och bantningsprodukter. Ska man utgå från att vi singlar är för tjocka för att träffa någon?

För det ju så att en stor del av nöjet med att vara singel är spänningen med dejting och förhoppningen av att träffa någon bra. Kanske är det så att kärlek bara är för de med fina rumpor? Jag skulle inte vilja byta ut njutningen av att kunna sitta på ett fik med kompisarna och njuta av en kaka och titta på folk mot ett förhållande där jag sitter hemma med min man på var sin del av soffan med våra tighta rumpor. Vi skulle bara få tråkigt, börja käka chips och sedan bli tjocka igen, så tar det slut för vi inte tänder på varandra längre. Sedan får vi börja dejta och banta igen... och så rullar det på.

Är jag cynisk?

Alla hjärtans dag -för vems hjärta?

Kom precis hem från en fika med en sambo-kompis och hennes 8-månaders dotter. Jag frågade om de hade planer inför alla hjärtans dag imorgon. Hon tittade på mig som ett frågetecken och sa att de aldrig firat det. Jag kom på mig själv med vilken dum fråga det var, vem firar alla hjärtans dag igentligen? Jag har aldrig gjort det, möjligtvis i början av ett förhållande när man känner någon sorts plikt att göra det. De senaste sju åren då jag var i ett förhållande så gick alla hjärtans dag ganska obemärkt förbi. Nu när jag är singel däremot har jag däremot inte kunnat missa att det faktiskt är imorgon.

Sambo-kompisen fortsatte och började prata om att hon aldrig fick presenter av sin kille även när det inte var alla hjårtans dag och att hon försökt hinta om att hon gillar att få blommor... Det handlar ju inte om presenterna, men både singlar och parmänniskor vill få uppskattning! En killkompis till mig gick i parterapi med sitt ex. Hon tog upp att hon hade önskat att han hade kunnat göra det lite mysigt ibland och tända ljus och fixa mat ibland. Killkompisen som då tyckte tänka ljus var romantiskt trams hade efter parterapin börjat förstå vad det handlade om. Han hade också fått insikt i att om han började tända ljus och sånt som sin flickvän uppskattade så ledde det ofta till något fint. Något som han uppskattade... han hade nu också börjat förknippa tända ljus med något fint och börja gilla att tända ljus själv.

Hursomhelst; som singel vet jag i alla fall vad jag gör imorgon, inga besvikelser, inga förhoppningar om att få lite uppskattning och kärlek som blir krossade. Jag ska fika på stan med två tjejkompisar och kanske en utflyckt till Ikea också!

Singel: Kan ha sex när och var som helst, med vem som helst utan dåligt samvete - del 2

Omskurna män! Har varit med min första. Att vara omskuren är både hygieniskt och attraktivt. Denna killen var dessutom förmodligen ovanligt hygieniskt (ja killar skärp er & tvätta er). Mr omskuren luktade gott och var väldigt lugn och känslig när vi älskade. Efter att vi hade haft sex låg vi kvar i timmar under täcket och bara mös, pratade och kramades! Det är svårt att inte få kännslomässiga band av denna mysiga, sköna typ av sex.

Det är så det ska vara, mängder av hormonet oxytocin frigörs. Oxytocin får oss att känna ett band till den vi är med. Hos kvinnor ökar det även sexdriften. Känsolös sex frigör inte oxytocin på samma vis. Underbart, men det är även detta hormon som beskylls som en stark anledning till att misshandlade kvinnor stannar med mannen som skadar dem.

Oxytocin-drogen höll i sig hela kvällen och förmiddagen efter jag varit med herr Omskuren, men kvällen efter fick jag abstinensbesvär, ville ha mer, mådde nästan dåligt! Tror känslolös sex kan vara enklare i längden om man inte har tänkt inleda ett längre förhållande med personen... fast så är det väl med alla droger, man mår kasst till sist. Frågan är om det var värt det? I detta fallet - Ja absolut! För erfarenheten om inte annat.

Svårt att göra slut?

Om du tycker Magnus Betner har rätt, men du tycker det är svårt att göra slut, så varför inte ringa mannen som DN skriver om. Han ringer på hos din partner och berättar de goda nyheterna.

Hmmmmm...

After Work

Var på after work på Excet idag. Facinerande att så många verkar gå hem och klä upp sig mellan jobbet och after work'en. Jag gillar att gå ut direkt efter jobbet, AW ska vara avslappnat. Ännu mer facinerande att se alla dessa uppklädda personer droppa in på ett så sunkigt ställe som Excet är vid 17.30. Jobbar de inte? Eller är de bara väldigt snabba på att byta om och snygga till sig?

I helgen ska det städas!

Fikade med två tjejkompisar i veckan. Båda två är i relativt nya relationer. Maja som blev singel i somras och var helt säker på att hon inte ville vara ensam började se problem med nya relationer. Hon och killen som hon varit ihop med i två månader träffades i stort sett varje kväll som de inte hade andra planer. Hon hade inte haft tid att städa sin lägenhhet på flera veckor och städa är naturligtvis inget de gjorde tillsammans.

När jag och min ex-sambo började träffas brukade han bo hos mig på helgerna. På måndag när han åkte var köket fullt av disk, och naturligtvis var det inte städat. Så någon av kvällarna mellan mån och torsdag var det bara att ta tag i diskberget så det var fint igen på fredagkväll nr han kom tillbaks.

Som singel kan jag ha min lägenhet precis så stökig eller ren jag känner för! Frihet!

Singel: Kan ha sex när och var som helst, med vem som helst utan dåligt samvete

Igentligen klarar jag mig fint utan sex, men ibland blir nyfikenheten och längtan efter närhet och kärlek så stark... jag upplever för övrigt att jag har större sexdrift när jag nyligen haft sex än när det gått ett tag, då går sexdriften liksom i ide. Samma sak både nu när jag är singel och när jag var sambo och vi inte haft sex på ett tag. Jag saknar det inte, men sedan när det väl händer är det oftast helt underbart!

Första sexet i mitt nya singelliv var i alla fall ett "one night stand", på en "road trip" med en vännina. Länge sedan jag hade sex med en främling, sex utan känslomässiga band. När jag kom tillbaks till hotellet efter mitt nattliga besök hemma hos en i lokalbefolkningen låg det en lång blond kille och sov i min säng. Vänninan hade tagit med en kille till vårt hotellrum! Hon hade varit otrogen mot någon där hemma.

Båda två kunde vi konstatera att det är annorlunda att vara med en ny efter så lång tid. Annorlunda på ett bra sätt. Skönare! Mer spänning! Jag lämnade vår road trip med en skön känsla, kompisen med ångest.

Singlar är lyckligare! - så skippa "mr Good Enough"

Aftonbladet hade för ett tag sedan en artikel där författaren Lori Gottlieb uppmanar kvinnor över 30 att nöja sig med "mr Good Enough" och sluta leta efter drömprinsen.

Helen Fisher (antropolog) delar upp hur den mänskliga hjärnan funkar när det gäller romantisk kärlek såhär:
* lust - "the sex drive or libido"
* attraction - "early stage intense romantic love"
* attachment - "deep feelings of union with a long term partner"

"Attachment" fasen i ett förhållande håller i genomsnitt i fyra år. Den vanligaste längden på ett äktenskap är enligt Fisher också just fyra år. Så efter era fyra år kommer med stor sannolikhet antingen en jobbig skiljsmässa eller så hamnar ni i ett dåligt förhållande. Skulle det vara värt att gå igenom det om du inte ens träffat "mr Right"? - Kanske möjligtvis om din största drive är att föröka dig och den biologiska klockan tickar väldigt högt, annars;

Tio anledningar att dumpa "mr Good Enough" och vara singel

1. Enligt UPI.com så har singlar över 45 ett bättre sexliv än gifta.
2. Singlar behöver inte skylla på "huvudvärk
3. Ingen svärmor att försöka komma överens med
4. Mer tid för vännerna
5. Singlar kan dejta vem du vill
6. Singlar får spana och flirta med vem de vill
7. All makt över fjärrkontrollen
8. Singlar behöver inte acceptera någon annans äckliga vanor
9. Singlar behöver inte dölja sina egna äckliga vanor
10. De enda irriterande vännerna singlar behöver stå ut med är sina egna.

Skilj er!

Magnus Betner om hur det är att leva i tvåsamhet när det inte är bra. Samt den bästa och enda logiska lösningen på situationen "jag har ju sett på CSI, jag skulle säkert komma undan"...



Förra våren stog jag i dushen i vår gemensamma lägenhet och bet okontrollerat ihop tänderna och försökte komma på enklaste lösningen till att jag levde ett liva jag inte ville leva. Att det ska vara så svårt att komma fram till att separation från ett dåligt förhållande är den enda bra lösningen!?

När det är över - "Get rid of you drug of choice"

Hittade ett klockrent citat av Helen Fisher, amerikansk antropolog som forskar om kärlek och attraktion angående hur man ska förhålla sig när bäst före datumet i ett förhållande är passerat och man väl tagit steget att lämna varandra.

“Someone is camping in your brain; you must throw the scoundrel out.” addiction that can kill you, waste years of your life. try to understand the addiction. don't try to be friends for at least a couple of years. don't see the person, dont talk to the person. Get rid of you drug of choice."

Klockrent!!!

Google buzz

Idag när jag loggade in på mitt Gmail konto fanns det en ny funktion, en Facebook-wannabe-feature; google buzz. Hade varit lite skönt om Facebooktiden är över. Vi får väl se vad som händer... samtidigt lite jobbigt att det som en gång började som en mailtjänst håller på att ta kontroll över mitt liv. Kan inte mail bara få vara mail?

Singel: Fri att göra vad jag vill

En helt vanlig onsdag. Jobbade och sedan en sväng på gymmet, promenerade hem och åt kvällsmat som bestog av morot, knäckebröd, hummus och kålrabbi. Tre råvaror jag gillar, men som aldrig hade gått hem att äta som kvällsmat i mitt förra liv; sambolivet. Åt maten i sällskap av en Spotify playlist jag gillar, ingen tv som stog på på nåt program jag inte var intresserad av. Jag har kontroll över mitt liv!

Tror det har tagit slut med BodyPump instruktören och hans flickvän. I somras/höstas när jag började gå på hans pass var han väldigt flirtig, sedan dök det upp en tjej som stog längst fram på alla hans pass och kollade argt på honom och alla andra tjejer på passet. De senaste två veckorna har hon inte varit där. Ifall det är så - Grattis till dem!

Att vara singel handlar om att få va sig själv till 100%, du kan göra vad du vill, vara där du vill, äta vad du vill, sova var du vill, ta sovmorgon när du vill, shoppa det du vill... ja listan fortsätter.

Varför söker vi singlar hela tiden någon då? Någon att dela vår tid, våra dagar och vårt liv med? Ja säg det, denna bloggen kommmer delvis handla om det. Försöka förstå hur vi människor fungerar, är vi gjorda för att leva i parförhållanden? Varför är det i så fall så svårt att leva med någon?